OM PANTRARNA

Till våra systrar och bröder.
Läs om oss, tänk som oss, stå upp med oss!

Orden i den här texten är viktigare än orden i tidningen och viktigare än orden i skolböckerna. Orden i den här texten handlar direkt om dig och din framtid.

Du vet själv att bara de som kommer ifrån förorten bryr sig om förorten. Husen förfaller och politikerna sätter upp övervakningskameror i skolorna och behandlar oss som djur. Vad tänker du göra åt det?

När fritidsgården stängs öppnar Pantrarna en ny. När gatljusen slocknar är det vi som lyser upp natten med brinnande tunnor och Prince Alis rap. När tidningen ljuger om orten är det Pantrarna som kickar in till stan, hotar att ockupera redaktionen och får dem att be om ursäkt framför folket.

Pantrarna är en växande grupp förortsbor som är trötta på snack och som vill att ortens människor ska vara självständiga och fria som alla andra. Vi vill inte ha bidrag, vi vill ha jobb. Vi vill inte att blåljus ska lysa upp torgen, vi vill att gatlamporna repareras och tänds. Vi vill ha våra rättigheter och vi vill att du också ska ha dina rättigheter, fattar du?

Pantrarna säger: lita inte på din politiker, lita på dig själv. Ibland fungerar vi som mellanhand mellan förortstorgen och stadsdelsnämnderna, mellan ungdomar och tjänstemän i kommunen. Andra gånger mobiliserar vi hela orten och stormar ett möte och riktar våra krav direkt till de som har makten. Vi talar alltid med din röst och vi ljuger aldrig för folket eftersom det bara skulle betyda att vi ljög för oss själva.

Du har rätt att bli vad du vill. Du har rätt att ha en meningsfull fritid. Du har rätt att slippa bli utsatt för trakasserier från poliser och orättvisor från samhället. Världen och framtiden tillhör dig och förortens öde ska inte avgöras av människor som inte bor där du bor, som inte heter som du heter, som inte ser ut som du ser ut.
Organisera dig eller gå under! Get up! Stand up! Gå med i Pantrarna!

All makt åt folket!

GFT6

BISKOPSPANTRAR

248275_130245537054654_100002076267995_221180_584679_n

FAKTA:
Pantrarna För Upprustning Av Förorten startades den 14 februari 2011.
Vi har åstadkommit mycket för orten under vår korta historia.
blivit prisade som Sveriges bästa organisation av Förorternas Riksdag.
Vi växer varje vecka, varje dag, varje timma.
Vi finns idag i Göteborg och i Malmös förorter!

 

45299_3695624144676_1532750160_n

12 thoughts on “OM PANTRARNA

  1. Man blir alltid inspirerad av att se driftiga människor i förorten som har en övertygelse och klara mål. Dessvärre är det att, i fall som detta, är utifrån en vi-och-dom kombinerat med offermentalitet, som tyvärr indoktrinerat de boende i miljonprogrammen i många år.

    ”Vi vill inte ha bidrag, vi vill ha jobb. Vi vill inte att blåljus ska lysa upp torgen, vi vill att gatlamporna repareras och tänds. Vi vill ha våra rättigheter […]”

    Istället för att fokusera på sig själv och börja med att förändra sig själv blir det istället att det alltid är någon annans fel – ”samhället är emot oss”, ”samhället ger oss inget”, ”politiker är emot oss”, ”alla svenskar är rasister”. Som oftast är det ”vi vill ha” utan motprestation och utan uns av insikt. Är det så att man vill ha arbete; börja studera och nätverka. Är det så att man vill att gatlamporna repareras – se till att de förorts wanna-be-gangsters-trash slutar förstöra dem. Är det så att man inte vill ha poliser på torget; stå upp för lagen och visa på att ni inte vill ha folk som begår brott och hjälp till att de hamnar i fängelse. Man tittar för ofta utanför förortsmurarna i försök att hitta något att skylla på istället för att titta innanför.

    Det som är bra i texten det är att du kan, oavsett var du är uppvuxen, bli, nästan, vad du vill så länge du är målmedveten och är ambitiös. Men innan ni börjar försöka offerstämpla alla som bor i förorten, gå ut och börja lev lite utan förortsmurarna och försök att vara objektiva och inte så trångsynta.

    / Älskar min förort men hatar mentaliteten

    • Nevermind,
      Tycker personligen att du har en bra synpunkt, Men! du glömmer viktiga aspekter i din ekvation!
      Först och främst så skulle jag vilja poängtera att Vi-och-dom mentaliteten är oftast en stor byggsten i ALLA samhällen. Hur skulle du annars kunna bygga upp en grupp utan att ena gruppen och få dom att känna samhörighet? Oftast i en kamp handlar det om vi-och-dom men man behöver inte ta det så ordagrant, det handlar ju inte som i det här fallet att Pantrarna vill dra sig bort från det svenska samhället, eller? Dom kämpar med att upplysa människor för att ha samma möjligheter som andra i samhället.
      En Människa är för det andra en väldigt komplex varelse och saker är inte så simpla att man kan säga ”börja med att ändra dig själv”. Vi har länge i det moderna samhället skyllt på att individen ska ta sitt ansvar men genom historien lär vi oss att vår framgång och utveckling oftast går hand i hand med de resurser vi får för att utvecklas. Se bara hur utvecklingen gått efter att universiteten började ploppat upp runt om i Europa. Det är väl heller ingen slump att tack vare fri skolgång lett till att man förhindrat analfabetism.
      Mentalutveckling är något man tränar fram, ingenting man får gratis och det vill säga att majoriteten inte blir ledare och når sin mål utan att ha tränat på det väldigt väldigt länge. Sen så finns det så klart undantagsfall.
      I pantrarnas fall handlar det väl om att kämpa för de unga i förorten och ge dom möjligheten att kunna utvecklas åt rätt håll i en tid i deras ålder där man är väldigt vilsen. Ger vi inte dom den chansen kommer de aldrig att utveckla den delen i deras hjärnor och på så sätt finns det en stor risk att de lever vidare på samma sätt (offer).
      När det gäller ”offermentaliteten” är det mest tomma ord som låter bra (härskarteknik skulle jag kalla det för speciellt i ett sånt här sammanhang när du mycket väl vet att folk i just förorten inte alls har samma förutsättningar som i andra områden.) för övrigt finns den mentaliteten i alla samhällsklasser.
      Det finns oändligt med sätt att se på saker. Tycker personligen att i ett sånt här tema kan vi försöka använda hjärtat mer istället för att spotta galla på folk som försöker göra gott för andra.
      När gjorde du något för andra utifrån dina förutsättningar (och då menar jag inte att du var snäll mot dina nära och kära?)

      • @ignorance is strength.

        För att återkomma till din replik så anser jag att ställa olika grupper mot varandra är aldrig är en bra utgångspunkt. Att göra detta leder ju endast till en vi och dom mentalitet vilket inte gynnar någon i längden, utan snarare bidrar till mer motsättningar. Men om du nu insinuerade att vi och dom mentaliteten skulle vara en strävan för att känna samhörighet så förstår jag dig bättre. Dock menar jag att det generella tankesätt som finns i förorterna är en negativ separering mellan vi, som förortsbor, och samhället (alternativt svenskar överlag) vilket inte påverkar utvecklingen positivt – något som jag knappast ser som en byggsten utan snarare ett hinder.

        Angående att individen när på skulle vara ansvarsbefriad (vilket grovt läses mellan raderna ”Vi har länge i det moderna samhället skyllt på att individen ska ta sitt ansvar”) hävdar jag att det knappast finns de begränsningar som det fanns på 1400-1800 talet även om resurser är knappa, då vi faktiskt har en något fungerade välfärdssystem (dvs resurser för att leva samt gratis skolgång och universitetsutbildning) – dock saknas vilja och motivation, vilket du förmodligen avser när du skriver om mentalutveckling.

        Slutligen när det gäller min härskarteknik, då jag använde ordet offermentalitet, så kan jag till fullo hålla med dig om att det existerar oavsett tillhörighet. Däremot påstår jag fortfarande att offermentaliteten/offerrollen (befriad från eget ansvar och eget initiativ) är väl påtaglig i förorten och direkt genomsyrar artikeln (texten) ”Om Pantrarna”: ”Husen förfaller och politikerna sätter upp
        övervakningskameror i skolorna och behandlar oss som djur”, ”När tidningen ljuger om orten […]”, ”Vi vill ha våra rättigheter […]”, ”[…] lita inte på din politiker”, ”vi vill ha jobb”, ”Vi vill inte att blåljus ska lysa upp torgen”, vilket är något som tyvärr direkt bidrar till större motsättningar och ej bör förkunnas. Texten i sig belyser snarare min tes om att människor i förorten hellre beskyller samhället (dvs tar på sig rollen som offer i samtliga sammanhang (offermentalitet)) än att först betrakta sitt eget agerande.

        Jag försöker inte trycka ner folk som försöker hjälpa andra utan jag tycker det är ett bra initiativ! (som jag sa i förra kommentaren), men jag tycker det uttrycks dåligt när det gäller agenda åtminstone på webbsidan, vilket var en implicit poäng i förra resonemanget, och en pik till bättre formulerade texter.

        ”När gjorde du något för andra utifrån dina förutsättningar?”:
        När det gäller pluspoäng för min godhet 2013 jan – mars så är det inte så mycket som man skulle kunnat önska, men jag har i alla fall donerat pengar till templet, vilket går till behövande, gett pengar till tiggare och hemlösa (kan dock ha gått till organiserade ligor) och tagit hand om två kattungar som annars skulle avlivas, men inget för min förort då jag inte längre bor i Sverige.

        Jag tycker det är ett bra initiativ och är riktigt glad att se folk som grupperar sig för att förbättra situationen i förorterna – se bara till att göra det rätt verktyg.

        / Älskar min förort men hatar mentaliteten

  2. Ping: Ungdomsspråk i gammelmedia, yani | LINGVISTBLOGGEN

  3. Jag skulle vilja säga att offermentalitet snarare är när man inte förväntar sig eller vågar tro att man kan förändra någonting; när man tror att allting måste komma uppifrån. När man förhåller sig passivt till sin situation och fastnar i ett destruktivt beteende. Vad som däremot INTE är offermentalitet är att ta saken i egna händer och kräva förändring genom att gå med i en gräsrotsrörelse. Det är att vara konstruktiv. Att ha kreativt mod.

    Heja!

    • ”b) i uttr. vara (ett) offer för, förr äv. av ngt, få lida för ngt; numera bl. med förbleknad bet.: vara utsatt för ngt. 2RARP I. 2: 303 (1720: varit ett offer för).”
      – SAOB

      Att anse sig vara utsatt eller lida för, på eget bevåg; utan eftertanke, är något jag däremot anser jag vara ”offermentalitet”. Att ”ta saker i egna händer och kräva förändring” på felaktiga grunder krävs knappast mod, utan snarare ilska. Att förändra sig själv krävs mod.

      ”Så går beslutsamhetens friska hy, I eftertankens kranka blekhet över […]”

      / Älskar min förort men hatar mentaliteten

  4. Ping: Jag tänker på Husby | thewhoryspirit

  5. Tycker detta resonemang känns konstigt. Jag och min sambo har precis köpt hus i Norra Biskopsgården. Vi flyttar in om några veckor. Vi är båda akademiker med fina jobb och rel bra löner. Vi väljer området dels pga den fina naturen, dels då prisläget här är fördelaktigt (plus att vi har vänner etc som bor här).

    Självklart önskar vi att området rustas upp och att man förbättrar standarden. Men på vilket sätt skulle vi dela en kollektiv skuld till att området, innan vi ens själva flyttat in, låtits förfalla? Varför skulle det vara vårt ansvar att själva ta tag i den problematik som finns? Vi har varken tid eller kompetens för detta. Däremot betalar vi samma skatt och samma moms som alla andra i den här stan för att avlöna de tjänstemän och myndighetsutövare som vi (viamdempolitiker vi väljer) tillsätter för att sköta detta arbete åt oss. Självklart förväntar vi oss då att få denna service tillbaka!

    • @Peter
      Det förefaller mig otroligt att resonemanget i sin fullständiga mening uppfattas som egendomlig och svårförståerlig. Detta kan, av mig, enbart förklaras av att du fullständigt missat poängen.

      Resonemanget avser bl a en viss mentalitet där det interna förhållningssättet till omvärlden genomsyras av missaktning vilket, i viss mån, utnyttjas av organisationer som säger sig representera förorten och dess invånare, där dessa istället för att ge vägledning, upprätta en problembild med lösningsförslag, använder sig av en form av Divide et impera strategi vilket snarare ökar motsättningar och missaktning. Hela agendan sätts av en förd konsekvenspolitik liknande: ”För att förhindra stenkastning mot polis och brandkår, tar vi sedermera bort alla gatstenar” – m a o grundproblemet i huvudsak ignoreras totalt.
      Mig veterligen har ingen nämnt, varken explicit eller implicit, något om en kollektiv skuldbörda. Kritiken är framförallt riktad mot hur Pantrarna uttryckligen beskriver sin världsbild i text och som förebilder för unga förortsbor.

      / Älskar min förort men hatar mentaliteten

  6. Först och främst vill jag säga att jag har stor respekt för de individer som tar saken i egna händer och kämpar – inte bara för sig själva utan, för andra som är ”i samma situation”. Att sträva efter ett mål och kämpa för en bättre tillvaro för människor som på ett eller annat sätt missgynnas, är beundransvärt.

    MEN JAG UNDRAR

    När blev det så att man kunde rättfärdiga kriminaliteten som ett medel för strävan efter rättvisa? Då syftar jag tex på individer som kastar sten på poliser och brandmän och menar att de inte är kriminella utan ”agerar bara ur ren desperation ” och ”visar att de är missnöjda med klassamhället och förtrycket”? Att försvara sådana argument är inte hållbart, för då håller de åt andra hållet – polis som utan grunder tex misshandlar kanske i SIN STRÄVAN efter rättvisa handlar utanför lagen? Visst har de som tjänstemän en skyldighet att hålla sig till reglementet och lagarna – men medborgare har också en skyldighet att följa lagarna. Jag kan förstå att man vill ge utlopp för sitt missnöje och sin ilska – men om man tänker lite logiskt så borde man inse att om man bryter mot en lag så innebär det konsekvenser. Att man sedan bär ett hat mot ”makten” just för att man sitter inne pga av en handling man utförde i ren ilska – det ansvaret bär man själv.

    Vilket leder mig till Neverminds inlägg – vilket för övrigt är sjukt bra.
    Man har som medborgare i ett samhälle ett förhållande till ”makten” – det handlar inte bara om att ta, utan att ge. Visst, alla får inte del av allt då andra kanske saboterar, och varför skulle man då vilja ge något tillbaka till samhället? Därför att det gynnar på sikt, både kort och lång. Barn i Sverige har skolplikt, vi har en underbar möjlighet att utbilda oss och ta oss någonstans i livet. Vill man ta sig ur misären så är skolan vägen, dels för att man ökar sin kunskapsbredd men också för att man lär sig disciplin, Man är tvungen att ta på sig ett ansvar som blir användbart när man som lite vuxnare tar ett steg ut i arbetslivet. Hur intellektuellt överordnad människan än är djuren – så vet vi inte allt. Vi sitter inte inne på alla svar. Skolan är en bra grund för möjligheter, vare sig skolan är belägen i Rinkeby eller om vi talar om Lundsberg. Det handlar om att ta hand om sig själv och sin framtid – vilket är varje individs egna ansvar. Vill du ha ett jobb – se till att vara utbildad och vill du ha ett jobb handlar det om att kunna jobba med olika människor OCH att ha respekt för dessa och vart de kom ifrån, vare sig man heter Sven eller Ahmed.

    Slutligen vill jag bara säga att läser man på, så förstår man att samhället är väldigt komplext. Allt är inte svart och vitt. Politikernas olika intressen kolliderar – därav ”passiviteten”, eftersom beslutsfattande och verkställande måste gå igenom flera processer och instanser. Olika individers syn på ”rättvisa” och ”rätt” kolliderar. Man är bara ett offer när man har gjort allt och inget funkar Är du inlåst i ett rum och allt som krävs är att du vrider om nyckeln – MEN DU INTE ORKAR – så får du ta på dig ansvaret för sig.

    / Ovanligt namn

  7. Ping: Veckans film – historien om Angela Davis | Lärjeåns Kafé & Trädgårdar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s