Gjord av Sverige


7018387_orig

Min mamma kan inte cykla,kan inte simma, hon kan inte köra bil och kan knappt tala svenska efter att ha levt här i c.a 30 år, enligt många hennes fel?
Låt mig berätta det ur en annan vinkel..
På dagen lagar hon frukost, på eftermiddagen går hon upp för den långa backen med 3-4 påsar av mat i handen till att laga mat för kvällen till mig och alla mina syskon.
På kvällen får hon vila och kolla på serier från hemlandet genom parabolen vi har uppsatt på balkongen.
På våningen under det ligger det ölburkar och spelas hög musik. På samma våning i porten bredvid ligger det rester av papper från julklappar och
en fet snowracer som jag vill baxa och köra ner i fullfart från backen där mamma vandrar uppför efter hon handlat.
Det är inte förrän jag blev äldre som jag förstod varför vi firade jul på nyår, när jag menar fira jul menar jag få julklappar för det är det som är jul för barn, åtminstone var det så för mig, plus att klä ut mig som pepparkaka gubbe i skolan. Vi fick julklappar som mina svenska vänner fick fast den 31 december eftersom att det är då julrean börjar.
Eller så fick vi nöja oss med feta smällare som vi la i grannens ölburkar på första våningen och grannen blev fett lack hahahaha
Mot natten den 31 december besökte vi familjevänner, jag kunde inte vänta tills på kvällen att avlossa raketerna som farsan köpt på Backaplan.
Stunden är inne, jag får tända på första raketen tillsammans med BABA, snabbt vänder jag mig om och springer från raketen efter den tänds och innan den hamnar uppe i den mörka
himlen så smäller det en raket på min moders ansikte, och hon faller ner på marken. Allt blev helt tyst för mig, kunde inte ens höra den raket jag skjutit upp eller alla andra rakter som sköts upp mot den mörka himlen. Hon hade blev träffad i ansiktet av en raket som några fulla ungdomar sikta mot oss medvetet och skrek rasistiska slagord.
Mamma åkte till sjukhuset, vi åkte hem med familjens vänner. Det var tyst, vi fick inte tala eller fråga något om vad som hänt.
Mina föräldrar har alltid, än idag varit tacksamma till att Sverige tagit emot dom som politiska flyktingar i nöd som de var då.
Låt mig ta er tillbaka lite längre. Under beloppet av av c.a 20 år från 50 talet då mina föräldrar var födda sker en rad statskupper i Turkiet, det land de levde i då.
Demokratiskt valda ledare sätts av från tron en efter en och folk, speciellt unga som mina föräldrar var dras in i grupper som tror på att beväpna sig själv och göra motstånd.
Hundra tusentals fängslas, tusentals dör av tortyr eller mord på öppna gator utförda av poliser eller militärer.
Det är förbud att gå ut på gatan efter klockan 17.00 för då åkte militären och polisen ut till folks hem och letade efter böcker eller tidningar som uppmanade till att folk skulle göra något åt situationen i landet. Många kvinnor våldtogs eller misshandlades. Många var tvungna till att fly, fast de ville stanna kvar och slåss mot förtrycket.
Farsan tar sig till Uppsala och bor hos några vänner från samma politiska grupp i förorten Gottsunda. Efter c.a 2år, år 1984 tar sig min mamma,syster och bror till Gottsunda.
Föräldrarna är väldigt unga och hade oavslutade studier från hemlandet, det var till största del i skolorna man organiserade revolutionärerna i Turkiet och likadant var det i resten av världen. Turkarna eller kurder som mina föräldrar är gav sig in i pizza branschen som man lärt sig av Italienarna i Sverige.
1986, flyttar familjen till Karlstad efter att Baba samlat ihop tillräckligt med pengar till att öppna sitt egna pizza ställe.
Det är snö ute den dagen de flyttar och en lastbilschaufför som var alkohol påverkad kommer från motsatt riktning och kör in bilen där min pappa,bror,syster och gravida mamma sitter.
Min store bror som hette Dervim (Revolution på svenska) som jag aldrig fick röra vid dör på plats, resten överlever inklusive jag som fick vara med om min första olycka trotts att jag inte hade fått komma ut ur magen ännu. Vid dessa situationer bearbetar man sorgen på olika vis, min pappa som redan befann sig inom den mest alkohol fyllda branschen i Sverige nämligen restaurang branschen hade inte en dag utan alkohol i blodet, medan min mamma isolera sig helt från allt och ville inte tala med någon.
Jag sattes på dagis då jag inte ens hade fyllt ett år, och uppfostrades av allt annat än min familj som inte hade orken att ge uppmärksamhet eller kärlek för den delen som man behöver som barn.
Jag fann kärleken i gatan och gatan blev min bror.
Ljuset faller ner, som tränger sig igenom de kuddar jag lagt för fönster rutan, morsan står vid säng kanten och skakar på mig genom att beröra mina axlar,pallar inte vakna och gå till skolan mannen…
Det är den heliga månaden ramadan och jag går i 2:an.
Fröken står framför tavlan och berättar om denna månad, att muslimer fastar osv…
Hon pekar på mig och en annan tjej i klassen och säger att vi också fastar, fast vi inte gjorde det. Mina föräldrar är inte praktiserande muslimer, men fröken antar att vi är muslimer p.g.a. av våra mellanöstern namn. Efter lektionen springer vi ner till Bamba (matsalen) för att käka. När jag kommer fram till bamban ser jag att ett gäng killar som har ställt sig framför matbuffén och tillåter inte den andra tjejen i klassen med det muslimska namnet att ta sin mat.
Dom säger att hon inte får äta eftersom att fröken sa så.
Matpersonalen kollar på, barnen står kollar på och lärarna står bara där och ser på när allting händer.
Jag står stilla, men känner hur min kropp fylls av ilska, jag flyger på en av killarna och får ner han på marken.
Lärarna går in och stoppar, de tar upp mig till rektors expeditionen och ger mig en utskällning för att jag varit våldsam.

Mycket mer behöver jag inte säga, likadant har det sätt ut under resten av min uppväxt i detta land med rasistiska påhopp och  hela tiden få höra att allt är ditt fel..
Jag må ha utseendet och namnet från ett annat land, men jag är gjord av Sverige…

Murat Solmaz

Annonser

14 thoughts on “Gjord av Sverige

  1. Tack Murat! Jätte fint stark berättelse passande för den här dagen!

    Den här året vi bestämmer vi kämpar hårdare mot orättvisor tillsammans med alla mödrar, söner , döttrar och pappor !

    Mycket kärlek Zahra

    • åh så svårt att kommentera. men jag instämmer med Zahra, önskar oss alla en Stooor dos inlevelseförmåga – som att det skulle få händelser ogjorda – och bär nu det lästa med mig. i det nya året ska jag förvalta läsningen så gott jag kan. värme till er alla.

  2. Först och främst:

    En väldigt bra text!
    Jag har delat den på Facebook.

    En annan sak är att jag själv och många av mina släktingar blir tagna för utlänningar i Sverige, trots att alla, så långt tillbaka som vi kunnat spåra (,och det är långt!) har varit födda i Östergötland, Småland, Blekinge och Skåne.

    Vi vet alltså hur misstänksamma våra landsmän ofta är mot främlingar.

    Men det är viktigt att komma ihåg att den där misstänksamheten, den beror inte bara på.hudfärg. En skåning som flyttar till Närke drabbas precis som en norrlänning som flyttar till Skåne. Kommer man ännu längre ifrån, eller om man verkar se ut att komma längre bort ifrån, så har man det svårare. Ser man ut att komma från Afrika, vilket inte jag gör, så är det nog allra värst.

    Jag blir förbannad när folk idag låtsas som om rasism och/eller främlingsfientlighet skulle vara något nytt som Sverigedemokrater har infört. Jag tycker det är skenheligt. Mina släktingar, bönder och hantverkare, drängar och statare, har generationers erfarenhet som visar på motsatsen.

  3. Är själv mamma från ett annat land, mamma som inte kan cykla så bra, mamma som inte kan simma, mamma som kom hit för att familjen flydde från diktatur, förortsmamma, även om jag hade turen att lära mig läsa och skriva även på svenska. Därför känner jag igen mig i delar av din berättelse och särskilt tänker jag på din mammas perspektiv…inte minst på känslan över att man ibland känner sig dels föraktad eller missförstådd av ens egna barn dessa barn som man älskar sååå mycket och som man försökt förmedla även en annan kultur och framför allt andra värderingar än de som dominerar i det moderna höger Sverige men som trots alla ansträngningar ÄR gjorda av denna Sverige.

  4. Det värsta är inte att det finns många rasister i Sverige. Det värsta är att de andra, majoriteten som inte är rasister, är så dåliga på att säga ifrån mot rasism och släppa in invandrarna i den svenska gemenskapen. Jag har bott utomlands ett längre tag och det gav mig definitivt en större förståelse för vad de som kommer till Sverige som invandrare måste känna.

    Tack för att du delar med dig av din historia!

  5. Sorglig, stark berättelse, man känner din kamp, din sorg och alla orättvisor som hela familjen fått ta. Jag känner igen mig själv i ensamheten och utsattheten, som politisk flykting, icke praktiserande muslim, österländskt namn osv osv. När ska människor fatta och öppna ögonen istället för öronen. Allt fel i samhället bygger på svenska samhällets förnekelse på var det riktiga problemen finns. Och dom finns inte i oss med utländska namn, och religion. Gjord av Sverige, det är precis vad vi är, därför borde vi hålla varandras händer istället för att lyfta det mot varann.

    Kärlek till dig o din familj!

  6. Din text är viktig. Vi behöver större inblick i den där ”mellan” världen som håller oss fångna. Vi är inga ”äppelsvenskar” och kommer aldrig att bli. Men vi är inte heller några utifrån som ska piffa upp Sverige med exotiska och färggranna inslag och göra saker annorlunda nödvändigtvis. Vi gjorda av och en del av Sverige – men ändå så ser man sällan beskrivningar av vår värld i bild eller text. För mig är din text större än texten i sig – den är också en värdefull byggsten i berättelsen om våra liv i Sverige som barn till invandrar föräldrar. Kampen om att få pengarna att räcka är alltför ofta en del av denna berättelse. Tack för att du skrev och delade med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s